Visbypokalen
Visbypokalen har utvecklats från ett privat initiativ av Jonas Grandér, Johan Rockström med hjälp av Fredrik Wallenberg för några år sedan att samla några snabba båtar att med jaktstart på fredagen köra havsrace på natten mellan Nynäshamn - Visby - Sandhamn och avsluta med en regattamiddag på lördagen i Sandhamn.
Wetjob har varit en trogen deltagare under alla år Visbypokalen arrangerats. Under de fem år? tävlingen körts har den utvecklats till Sveriges näst största havskappsegling och är sedan ett par år en officiellt sanktionerad tävling numera i KSSS regi.
Pre Race
Niclas och Per Ö transporterade ned båten från Rindö till Nynäshamn på onsdag efter jobbet. Vindarna var inte med oss, vilket inte är helt ovanligt då det blåst stabilt sydväst i en vecka så det blev motor 55 nm.
Märkligt väder då det var varmt i både luft och vatten, klockan 22:00 hade vi 21 grader i såväl luft som vatten och en extremt luftfuktighet på 91%.
Från Dalarö och till Nynäshamn var det en mörk, fuktig, disig och vindfattig resa där vi skärgården var tom och vi inte såg några andra fartyg ute på vattnet.
Innan start hade vi konstaterat bevattning på bulben där vi gjort lagningen sedan i våras som var omöjlig att tvätta bort utan verktyg.
Vetskapen att botten inte är 100% är en riktig ångestgrej då man har det i huvudet hela tiden när man seglar. Ingen bra start…
Nu ser bulben ut som en orakad clownfisk...
Racedag fredag
Samlade ihop besättningen runt klockan 12:30 för ordentlig lunch på lokala korvkiosken och tid för väderanalys och routing. Svaga vindar under eftermiddagen, varmt och soligt i hamnen.
Jaktstart med löpande starter från 10-tiden och framåt. Wetjob startade i näst sista startgrupp klockan 15:00 tillsammans med tre andra snabba 40-fotare, Farr 40:orna Stormtrooper och J-bil (Warpath) samt Ker 40:an Keronimo. Ytterligare två timmar senare startade snabbaste båten i fältet, den vackra 100-fotaren Gaia.
Banan och routing
Beroende på handikapp delades fältet in i två grupper som med jaktstarter släpptes iväg på havet. Vi seglade långa banan med rundningsmärket utanför Stenkyrkehuk. Efter utseglingen från Nynäshamn så var det 61 nm ned till rundningen och 82 nm upp till Almagrundet för sedan 10 nm in till målet vid Skanskobb vid Sandhamn.
Väderoutingen visade ganska entydigt, vi kollar alltid 3-4 olika vädermodeller och ser om de skiljer sig, att den ostliga vinden skulle vrida mot sydost under nedseglingen mot rundningsmärket för att sedan vrida med ytterligae mot syd på väg upp mot Alma i höjd med Fårö.
Planen var att försöka köra på fart ned till märket för att undvika så mycket kryss som möjligt för att sedan köra underbåge upp mot Alma så vi inte riskerade att hamna för platt och tappa fart. Största osäkerheten var hur stark den nya vinden skulle bli då prognoserna spretat lite mellan 15-30 kn vilket får rätt stor konsekvens för vägvalet.
Start - Finnhällorna
Efter en liten startincident i lovart om oss kom vi iväg i störda vindar och hamnade snabbt efter.
Höll oss väl ut från Bedarön för att inte hamna i vindskugga, Keronimo ännu mer i babord medan Farr 40:orna tog ett något högre spår.
Svårt att hitta fart i båten i den lätta vinden, i snitt TWS 5 kn på brant styrbordsbog. Stormtrooper drog i väg och vi andra tre strax efter. Vi seglade endast på 82% av polarfart och kändes riktigt stumma, snitt fart 4,4 kn.
Finnhällorna - Mällsten
Efter rundning norr Finnhällorna gick vi ut på Mysingen för babords bog. Viden ökade något och öppnade mer ostligt. Fortsatt problem med båtfart, 88% av polaren trots ingen direkt sjö och 8 kn vind.
Sakta gled konkurrenterna iväg med några tiondelar bättre fart. Soligt och varmt men grymt frustrerande. Är det beväxtningen på kölen som är skillnaden, ångest, ångest...
Mällsten - Stenkyrkehuk
När vi gick ut i Danzinger Gatt låg Stormtrooper nu 1,2 nm före, J-Bil 0,7nm och Keronimo 0,5nm. När vi kommit ut hissade vi vårt revade RS (Reaching Staysail) och ökade farten till 8,5-9 kn i en brant reach på TWA 65-70.
Nu kunde vi plocka in lite av försprånget som de andra båtarna hade förutom Keronimo som körde lite lägre men snabbare med sin FRO. Efter två timmar hade plockat in halva avståndet till Troopern som blivit upphunnen av Keronimo och hade kört ikapp J-bil.
Nu vred vinden gradvis mot syd och det blev en ren kryssvinkel. Här saknades det några tiondelar i fart och några grader mot de andra båtarna vilket vi återigen gjorde att vi halkade sakta men säkert efter och trycktes ned västerut. Inte mycket att göra åt, vi seglade 100% mot polaren och hikade så mycket vi kunde. Stabil vindstyrka kring 10-12 kn och vi låg i övre registret på J2:an.
Keronimo rundade först med ett försprång på 3,3 nm, Stormtrooper 2,4nm, J-bil 1,3nm. Sista biten innan rundning vred vinden mot som gjorde att vi fick ta ett kort slag innan rundning samtidigt som Gaia hade kommit ikapp och passerat precis innan rundningen. Motvridet i slutet gjorde att vi nu låg 4nm efter Keronimo men hade fördelen att vi vågade hissa A3 direkt vid rundningen, något som tidigare hade varit för brant.
Stenkyrkehuk - Alma
Nu hade vi gjort jobbet och hade det roliga framför oss, 82 nm med undanvind ända upp till Alma. Vi laddade ned nytt väder och la ut planen. Alla båtar låg på rhumbline upp mot Alma. Prognoserna visade relativt entydigt på ökande vindar och successivt vridande syd. Vi la upp strategin att köra för fullt så högt vi kunde med A3:an i en underbåge för att över tiden kunna lyfta upp när vinden vred.
Om det inte skulle gå, hade vi som värst en kort sträcka med reach i slutet. Att ligga för lågt och riskera att det plattade ut i slutet ville vi inte riskera. Så planen var att ligga väster om kurslinjen. Efter hissning konstaterade vi att vår båtfart var cirka 0,5-1 kn snabbare än de andra vilket gav hopp om att kunna köra ikapp deras försprång.
Två timmar efter rundning, i höjd med Fårö hade vi kört ikapp och om J-Bil samt tagit ikapp Gaia och Stormtrooper så de endast låg 0,5 nm före. Keronimo låg längre österut fortfarande 3,5 nm före men med lägre fart.
Mellan Fårö och Gotska kom vindökningen och vridet som väntat och TWS ökade till 18-21 kn. Nu växlade vi upp båtfarten ytterligare till att ligga stadigt på 13-14 knop. Keronimo hade nu hämtats in och passerats i lä.
Lite data om detta ben var att vi snittade nära 13 knop från Stenkyrkehuk till Alma med 94% mot target. Högsta TWS var 22,7 knop med ett snitt på 18 knop. Vinden vred med gradvis från TWA 130 ända ned till 160 grader som mest.
Dramatiska incidenter
På väg in mot Alma började problemen när A3-fallet släppte från avlastaren och den åkte ned i vattnet. Resulterade i en broach och några minuters trålande innan vi fick upp den och kom tillbaka på kurs. I samband med detta gick selftailern på styrbords primary winch sönder vilket skulle hämma oss i trimmet.
På grund av dessa problem kunde vi inte heller peela till A2/A4 då vinden vred med när vi hade en timma kvar till rundning utan fick köra på A3 hela vägen. Alternativet var att ta ned A3:an helt med risk för strul med fallet och få strul med gissningen av den nya då primary winchen används för alla hissningar.
Vid ett annat tillfälle fick vi en så kraftig nosedive in i en våg att J3:an som låg ordentligt fastbunden på fördäck slet av några segelband och trycktes överbord. Lyckligtvis agerade vi snabbt och fick tag i den innan den skadades mer än att några lattor och lattfickor. Lärdomen är att det spelar ingen roll hur ordentligt man knyter fast den, den måste antingen hissas eller ned under däck. Bra läxa.
Alma - Mål
Gippade över till babord vid Alma-grundet och i samband med det gick skotblocket till spinnakern sönder och samma sak hände temporära lagningen några gånger.
Nu ville mest i mål och inte riskera att de bakom kom allt för mycket ikapp. A3:an gick rimligt bra även om vi tappade 10% mot target jämfört med vad vi gjort med en A2/A4. Kostade 1 nm mot konkurrenterna men vi hade inte mycket till val. Korsade mållinjen strax efter 08:00 på morgonen som en av de första båtarna, endast tre före i hamnen. Det bådade gott för slutresultatet.
Så här blev slutligen vårt spår för racet, ganska exakt som vi hade planerat i förväg med den medvetna underbågen efter Fåro till sydvridet som kom lite senare och gjorde att vi kunde komma tillbaka till rhumbline.
Slutresultat
I mål efter 17 timmar och 9 minuter var vi 25 min före Keronimo, 42 min före Stormtrooper och knappt 1,5 timme före J-Bil (Warpath).
Det räckte till seger i Full Crew klassen och tvåa om man räknar totalt för bägge banorna inklusive DH där Figaro 3:an Tutalör slog oss med knappt tre minuter eller 0,02 kn. Säkert bra tryck för dem med foilsen i undanvinden upp till mål.
Till skillnad mot förra året var det en klar fördel att köra långa banan detta år och även att starta lite senare på dagen då det var mer lättvind under utseglingen tidigare på dagen.
Efter prisutdelning, regattamiddag och skön återhämtning på Sandhamn kunde vi lämna hamnen och tuffa hemåt mycket nöjda och glada med prestationen.
Analyser
Med reparerat vindinstrument kunde vi återgå till samma systematiska analysarbete för prestanda. Vi fick åtta timmar med A3:an i lite hårdare förhållanden som vi historiskt inte seglat så mycket. Bra data som vi kan lära oss av.
Så här fördelade sig vinden på väg upp från rundningen och till mål. Brant styrbordsbog med vindar från TWA 120 grader ned till 150. På babord körde vi VMG med A3:an in mot mål så här finns lite att hämta då det var fel segel.
De oranga prickarna är loggat vinddata rensat från extremvärden. Att vi har oranga prickar för om tvärs är insamlat data vid våra broachar och när vi trålade spinnaker... glöm dem!
Uppdatera polarerna
Om vi genererar nya polarer i styrkorna 16, 18, 20, och 22 knop ser de ut som nedan. Varje bild är loggningen vid en viss vindstyrka. De röda prickarna är datapunkter, den röda linjen är prestanda-polaren från de bästa värdena filtrerat från extremvärden och interpolerat. Den tunna grå linjen är referens-polaren från aktuell polar (wetjob 2022 orci v3).
Slutsatserna vi kan dra av detta är att vi kan i lite brantare vinklar skruva upp targets med ett par tiondelar i detta fartregister.
Uppdaterat Sailchart
Vi kan också bredda Sailchart:et för A3:an för lite djupare vinklar än tidigare. Det tar tid att hitta crossovern mellan A2/A4 och A3 i det lite högre vindregistret. A2:an är snabbare när man kommer ned i VMG registret men den plattare A3:an är snabbare i högre vinklar och speciellt när det blåser lite mer.
A3:an syns som det bruna området. Vad vi har kvar att utforska är crossovers för stagsegel för A3:an som vi inte hunnit prova ut. Denna gång använde vi inget stagsegel på väg upp, något som vi sannolikt borde ha gjort. Det brukar ge ytterligare några tiondelar med fart samt stabilisera och hjälpa till att trycka ned fören.
Bra att ha koll på konkurrenterna
Slutligen tänkte jag visa vad vi har för hjälpmedel att ha koll på konkurrerande båtar. Ofta väljer jag ut 4-5 båtar att följa som kan ge värdefull information. Med hjälp av deras AIS så kan jag löpande se vad de har för sig och filtrera bort övriga AIS signaler så inte hela skärmen blir full. I lila rutorna nede till höger ser man deras SOG hela tiden. Strip-charten uppe till höger visar hur vi fartmässigt går mot targets och lite annan värdefull data. Sailchartet nede till höger visar vilket segel vi borde ha nu med gällande förhållanden och vad vi skall ha på nästa waypoint.
Ofta lägger jag in en speciell tabell där jag i realtid kan följa konkurrenterna, hur långt före/efter de är, kurs och fart, deras VMC mot märket och lite annan bra information. Om det finns tid går det att routa konkurrenterna genom att lägga in deras polar (från orci-brevet) för att se om de har en annan optimal rutt än vi själva, speciellt downwind mellan symmetriska och assymetriska spinnakerbåtar.
Om någon har några frågor är det bara att höra av sig! maila på niclas.heurlin@gmail.com /Skipper